Idun Arkitektur

Klockan är 17.23 och jag är påväg till parken som ligger mellan busshållplatsen och hemma. Det är den kortaste vägen. Jag tänkter på vad Viktoria var med om förra veckan och tar instinktivt tag i min nyckelknippa när jag minns att Lisbet Salander lyckades att slå sig fri från en man genom att riva honom i ansiktet med sin bilnyckel. Egentligen är det väl överdrivet, men jag kan inte hjälpa att jag är lite paranoid och lättskrämd. Eller förresten, är jag egentligen det? Eller är det så vardagen ser ut för kvinnor? 

När Viktoria skulle gå hem till mig genom samma park vid 18snåret blev hon plötsligt stoppad av två män som frågade om hon hade en kort, tight kjol på sig. När hon frågande tittade på dem började de istället procka på att hon skulle ge dem pengar. Men innan hon hann bli rädd kom det några förbipasserade och Viktoria skyndade hem till mig.

 

Detta påminde mig om när jag för några år sedan var på underklädesavdelningen på Lindex. Jag och en kompis stod och tittade på BH:ar och plötsligt känner jag att någon grabbar tag i min rumpa och klämmer åt. När jag vänder mig om står där en vilt främmande man och tittar på mig med lugn i blicken. Precis som om han brukar gå runt och titta på undesklädesavdelningen på Lindex och klämma flickor på rumporna. Jag blev så otroligt chokad att jag bara gick där ifrån. Efteråt kunde jag inte sluta fundera på om jag var för utmanande klädd (trots att jag hade ett långt svart linne och svarta tights) eller om jag på något sett uppmuntrat till mannens beteende, vilket jag i efterhand inser är helt sjukt. Båda dessa händelserna är sexuella trakasserier som varken jag eller Viktoria har på något sätt övervägt att anmäla. När jag började tänka allt mer på detta, ställer jag mig frågan varför? VARFÖR skulle det vara okej för killar att trakassera tjejer de möter på gatan? VARFÖR ska jag vara tyst och gå därifrån?
Jo, för att det är något som händer alla. Det är en vanlig företelse som man får vara beredd på om man är född till kvinna. I vårt jämställda, lilla lagomland är detta en vardag för kvinnor. Om man går genom livet och bara har blivit verbalt antastad eller lite tafsad på, då har man haft tur. Då har man klarat sig undan våldtäkter och misshandel så egentligen ska man väl bara vara glad att det inte var värre än så... Jag får helt enkelt gå med handen tätt omslingrad nyckelknippan genom parken mitt på ljusan dag och vara lycklig att jag bara blivit lite tafsad på.