En gammal vän kom och tittade förbi
Jag satt i soffan och läste när jag plötsligt la märke till något som skimrade i taket, förvånat tittar jag mig omkring och inser att det är fruktskålen som blänker upp i taket. Jag hade lamporna släckta men det finns en lampa som inte ens jag kan påverka, jag vänder ansiktet mot fönstet och där borta på den allt ljusare himlen kunde jag symta någotning ljust. Den hade kämpat sig igenom lager av snöfyllda moln och ja, det var faktiskt solen. Som en liten vintertrött lampa lyste solen mig i ansiktet. Jag som hade gett upp hoppet på att det någonsin skulle komma en sol och lysa över Skåne igen.
Jag flög naturligtvis upp ur soffan och hoppade i vinterkängorna! Sen tog jag en långsam promenad ner till stan och njöt av varenda sekund som solen värmde mitt stelfrusna, torra, vinterbleka ansikte och fyllde blodet med D-vitamin.
