På promenad genom stan

Glad första advent på er alla! Hoppas att ni myser framför brasan (om ni är så privilegierade) med en stor kopp glögg och nybakta lussebullar. 
Så är det inte riktigt hemma hos Stagnebo/Forssell. Andreas har dragit ner perisenerna för att stänga ute solen samtidigt som musik från http://www.rainymood.com strömar ut från datorhögtalarna. Regn som droppar kanske inte är det mest juliga ljud jag känner till, men vi har i alla fall adventsljuset tänt och nybryggt kaffe i muminmuggarna. Och vi är båda hemma samtidigt, vilket var otorligt länge sedan. Så att få sitta i soffan tillsammans samtidigt som Andreas läser vetenskapliga miljöartiklar med droppande vatten i bakgrunden är minst lika mysigt som vilken adventsfika som helst!
 
Jag och Viktoria har också hunnit med en sväng på stan vilket var väldigt mysigt, Inte alls lika mycket folk på stan idag som igår, vilket var väldigt skönt. Vi var inne på AF-borgen och kikade på Industridesignstudenternas julmarknad. De är verkligen jätteduktiga och det fanns mycket fint att köpa. Jag ville verkligen bli industridesigner innan jag började plugga till landskapsarkitekt, men jag kom aldrig in. Och när vi var där kunde jag verkligen sakna att skapa med händerna. Visst får vi måla och bygga modeller men det är inte så att jag får bygga min egen parkbänk. Det skulle vara kul! Kanske kan göra något sånt som exjobb eller kanidatarbete. 
När vi hade trängts färdigt inne i AF-borgen gick vi en promenad och njöt av solen , vi hittade en bänk i stadsparken och satt där tills vi båda var isklumpar.
Det var så härligt att få lite sol på sina vinterbleka kinder. Dock blåste det som vanligt så vi fick leta ett tag efter en bänk där det var lä och härlig vy.
 
Det såg så himla härligt ut bakom dessa portarna. Som att där fanns en hemlig oas där bara några få utvalda fick gå runt och njuta av sol och grönska. Det stod aldrig att det var privat, men vi var fegisar och vågade inte gå in.
 
Jag vet att jag tjatar om det, men rosorna är så himla fina fortfarande. De lyser verkligen upp med sina rosa, röda, gula och vita blommor och får mig att le både inombords och utanpå. Jag älskar att de också finns massa knoppar på rosenbuskarna, det är som att de sticker fram och skrattar åt vintern. 
Magnoliorna i Lundagård (och alla de andra) har fått riktigt fina knoppar redan och vittnar om att det kommer att komma en vår så småning om. Vi får bara hålla ut lite till.

tillsammans under misteln

Jag har köpt min första mistel och den är så fantastiskt fin. Det känns kanske lite väl amerikanskt men så länge traditioner innehåller träd, grönt och natur så är det okej för mig. Nu ska jag stå under misteln hela den december och vänta på att vackra Andreas ska passera och ge mig en puss.
 
 
 

Liknande inlägg

The Golden boy