Kristina från Duvemåla

 
 
 
 
Alltså. Jag är fortfarande mållös och har svårt för att sätta ord på mina känslor. En barndomsdröm har gått i uppfyllelse och jag är så lycklig över att jag fått ta del av denna underbara, vackra, vemodiga musikal. 

Det hela började 2012 då Kristina från Duvemåla sattes upp på Svenska Teatern i Helsingfors. Jag blev helt till mig när jag insåg att denna musikal återigen skulle spelas, men då jag inte hittade en reskompis höll jag tummarna för ett Sverigebesök. Och så hände det. Kristina från Duvemåla skulle spelas under 99 föreställningar på Göteborgsoperan med samma skådespelare som i Helsingfors. Jag och mamma bokade biljetter direkt och i lördags var Dagen med stort D. 
 
 
Moberg målar upp en fantastisk berättelse som inte utelämnar något. Det är med en ständigt återkomande klump i magen som jag läser denna berättelse som berör och framställer en ocensurerad historia av våra förfäders öden.  Tillsammans med Björn Ulveus och Benny Andersson är historien fulländad och borde vara obligatorisk för varenda svensk. 
 
Jag lyssnar ganska ofta på musiken från Kristina från Duvemåla (med Helen Sjöholm och Peter Jöback) så jag kan de flesta låtar utantill, men det var verkligen en helt annan sak att se historien tillsammans med musiken. Skådespelarna har ganska stora skor att fylla och hur bra de än är så kommer jag alltid att sakna Peter Jöback. Men de var alla fantastiskt duktiga och det faktum att Kristina pratade finsksvenska tyckte jag gjorde berättelsen så mycket större. Det var inte bara småläningar, som tvingades till ett nytt liv i det nya Amerika utan också svenskar, norskar, finnländare, tyskar och övriga européer. 
 
 
 
Det finns ingen musikal eller bok som berör mig mer än denna historia om dessa förtvivlade utvandrare. Jag har ingen aning om varför, men det var en oförglömlig kväll!
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Liknande inlägg

Kommentera inlägget här: