Våga vara tant!

Jag måste alltid, hela tiden, oavsett vad ha någonting i händerna. Jag kan verkligen inte koncentrera mig annars. Jag börjar pilla med mobilen eller måla träd eller skrapa bort nagellacket, så för att slippa alla dessa meningslösa saker så har jag börjat sticka. Min farmor brukade sitta och sticka överallt och hittade på en ny teknik för att inte hennes lärare på tandläkarhögskolan skulle se att hon stickade på föreläsningarna och nu är jag likadan (fast inte i närheten av den talang eller kunskap som farmor hade). Jag stickar när jag tittar på TV, när jag åker buss och när jag sitter på föreläsningar. Ofta blir det inget av det utan det hela slutar med att jag drar upp det igen, men precis som så mycket annat i livet så är det inte resultatet som är det viktiga utan vägen dit. 

Dock har jag kommit på att det går ganska fort att sticka pannband och så långt räcker i alla fall mitt tålamod. Så nu blir det en himla massa pannband. Vill man ha är det bara att säga till!
Jag och Jojjo hittade ett jättemjukt och fint garn på Panduro. Det var verkligen roligt att sticka med det. Nästa projekt är att få tag i rundstickor eller strumpstickor så att jag kan sticka ett par matchande vantar.
 
Jag börjar komma så pass långt att det inte längre blir några hål eller fel i stickningen, vilket innebär att jag inte längre behöver dra upp lika mycket utan kan börja använda sakerna jag stickar. 
Jag älskar verkligen att det är en helt annan kvalité än de köpta kläderna, att jag får bestämma helt själv hur allt ska se ut och att det är galet mycket billigare.
 
 
Jojjo:

Gud så fint det blev!! Längtar efter kylan nu :D!

Kommentera inlägget här: